Forntiden är höljd i legender och segrarens historieskrivning. Man tror sig veta att världen, Lohra, skapades av ett förbund av gudomliga väsen och drakar. Den högsta makten i denna tid avbildades som en svart drake, och enligt legenden styrde denna varelse över såväl land som skapelse. Med sig hade den de väsen som i modern tid benämns Gudarådet, som troligen också vistades fysiskt i världen vid denna tid.
Sedan skapelsen har världen bebotts av Lohras barn. Dessa är djur, andar, väsen, drakar, men också humanoida arter som fä, illkritter, troll, jättar och drakfolk. Den första eran i Lohra är känd som drakarnas tid, och alla dessa arter upplevde den. Den är känd som en mörk tid med stort lidande, men romantiseras idag av De Tillresta som en tid då Lohra var ”i ordning”. Drakarnas era tog slut med ett allomfattande krig. Enligt muntlig tradition ska drakarna ha utgjort den segrande sidan mot ett okänt fiendefolk. När slutstriden var avgjord ska dock själva skogen ha genomfört en ritual som förvisade den svarta draken från Lohra. Härefter följer den andra eran, en ”tid av kaos”. Utan ledare saknades riktning, och den styrande makten försvann också från världen. Gudarådet splittrades. Det är okänt hur lång tid som förflöt, men det var säkerligen många hundratals år. Från den här tiden finns tusentals hedniska berättelser, om folkvandringar och samhällens uppgång och fall.
Den tredje eran inleds med Ankomsten, som anger år 0 i tideräkningen. Enligt religiös berättelse var Lohra i sådan oreda att ett gudomligt ingripande blev nödvändigt. Från Paradiset kom därför en gudinna med en utvald grupp följare. Denna gudinna, Neméliya, sammankallade de starka väsen som en gång skapat världen, och tog sin plats som det återförenade Gudarådets nya ledare. Hennes följare, ”De Tillresta”, började bygga upp världen mot den ordning som uppdraget krävde. Alver och orcher hade en dominerande ställning under denna tid, och det kan sägas vara deras era. Under de kommande 400 åren utvecklades Lohra från en vildmarkskontinent till en värld av städer, vägnät, organiserad handel och strukturerat jordbruk. Urbefolkningens bosättningar tvångsutvecklades eller raserades, liksom deras sedvänjor och självstyre. Mot slutet av den här perioden lades grunden för ett andra världsomfattande krig, mellan alver och orcher. I efterhand skylls detta på att mäktiga grupperingar åsidosatte uppdraget till förmån för egen strävan efter gudomlig makt, då magin upptäckts i Lohra.
Kriget blev förödande, och avslutades först då massförstörelsemagi av aldrig tidigare skådat slag hotade den centrala kontinenten, Marrach. Upprinnelsen till detta var en magisk kapprustning, i mycket mellan den orchiske ärkemagiken Varachta (känd för att ha satt ett hånleende på månen) och den alviske ärkemagikern Caldin. Det hela spårade ur definitivt år 423. Caldin ska ha frambringat en magisk pest över ett orchiskt läger, varpå Varachta frammanade en vulkan som totalförstörde en alvisk bosättning på en ö i Nordhavet. Flodvågen som skapades hotade att översvämma och förstöra hela Marracks nordkust, och Caldin räddade kontinenten genom att höja den rakt upp ur havet omkring 30 meter. På så vis skapades de närmast lodräta klippväggar som idag ses längs hela kusten. Gudarna avbröt då kriget. Varachta och Caldin upphöjdes till Sändebud till Quen’dail, magiguden, och ett avtal slöts om att alver och orcher skulle lämna Marrach åt varsitt håll för att bosätta varsin annan kontinent. Under de kommande hundra åren skedde en massutvandring som banade väg för människornas era.
Vi är nu i människornas era. I tomrummet efter alver och orcher tog människorna över, huvudsakligen tillsammans med gnomer. Processen har tagit över 400 år av närmare konstant krig mellan mäktiga Hus. Bosättningar som från början varit fäs, sedan alvers och orchers, är idag omdöpta och i huvudsak bebodde av människor. Kusterna kring Marrack är utforskade och såväl handel som innovation är på sin högsta nivå historiskt.
Upptäckt av ris, och förbättrat fiske, har möjliggjort en befolkningsexplosion bland människor.
Dvärgarnas kultur är välutvecklad, men arten har saknat människornas lust till expansion och återfinns ännu idag i huvudsak i några bergsområden. Hober har bemästrat surdeg och middagsvila, men saknar mer framträdande ambition. Gnomerna följde människorna tätt i utveckling över århundradena, och har återkommande överträffat dem vad gäller innovation och ekonomisk progress. För tjugo år sedan halverades dock antalet gnomer i en digerdödsliknande pest som bara slog mot dem. Över de kommande åren tog människorna över i princip all politisk och ekonomisk makt.
År 845 upplevde hela Marrach en omfattande jordbävning, den första sådana i den kända historien. Skadorna var stora, men framför allt ledde skalvet till en utbredd uppfattning om att världen var hotad. Fler skalv följde under följande år, och bränder uppstod allt oftare. På många platser uppstod diverse varianter av domedagskulter, som förstås snabbt förbjöds och bekämpades med varierande framgång. Berättelser cirkulerar av figurer som angriper från skuggor eller ur eld, och själva natthimlen känns mörkare och mer hotfull än tidigare. Kyrkan talar om att gudarna är under belastning av mörka krafter, och att det är viktigare än någonsin att tillbe dem. Att sitta eldvakt innebär inte längre bara att vakta mot faror utifrån, utan också att vakta själva elden. Många säger sig ha sett ögon i glöden.
Våren 858 tar vår berättelse sin början.
Blacksta RPG 