Om kyrkan


Kyrkan står någorlunda separat från den världsliga politiken. I teorin ska de vara helt skilda enheter, men i praktiken förekommer förstås en del överlapp. Ett kyrkligt områdes utbredning är i teorin helt oberoende av vilket eller vilka världsliga hus som har den politiska makten i samma område.

Kyrkan väger tungt och är högt aktad. Konflikter mellan världslig makt och kyrkliga ämbetspersoner sker i princip enbart då ämbetspersonen agerar privat. Aggression mot kyrkan eller mot kyrkliga under tjänsteutövning är ett angrepp mot själva Uppdraget och alltså ett stigma. Man uppmuntras att lämna vapen utanför religiösa byggnader, i ett vapenhus eller liknande, men de är inte förbjudna att bäras. De är däremot förbjudna att dras, och det finns berättelser/sagor/skrönor om personer som straffats direkt av gudarna för sådana överträdelser.

Religiösa titlar

Kortform:

Överst i hierarkin finns en Apostel, som är den högsta representanten för den världsliga kyrkan både mot folken och mot gudarna. Parallellt finns en grupp Kardinaler, som varit biskopar men inte längre tjänstgör utan enbart ansvarar för tillsättning av biskopar och apostel. De kan tekniskt avsätta till och med aposteln, men har inte alls dennes makt i övriga avseenden. Biskoparna är de mäktigaste direkt under aposteln, och leder varsitt stift. Under dem finns präster, i varsin socken. En präst som officiellt ses som biskops-material tituleras Prelat, men tjänstgör fortfarande som präst. En prästlärling kallas Akolyt, och en färdigutbildad akolyt som inte ännu upphöjts till präst kallas församlingsakolyt.

Längre form:

Det mesta av den bebodda världen är indelad i socknar, som vardera har en kyrka och en Präst. Kvalitén på byggnaden som kallas kyrka varierar från stockhus till stora stenbyggnader. Det är ungefär lika vanligt att kyrkan är tillägnad alla nio gudarna som att den är tillägnad en specifik av dem. De dedikerade kyrkorna bedriver ofta någon sorts sidoverksamhet som överensstämmer med den specifika guden, utöver verksamheten alla kyrkor bedriver. Kyrkobyggnader inom en socken som inte är den faktiska sockens-kyrkan benämns tempel, och dess ledare kallas vägvisare (men är oftast präst). Dessa varierar från att vara generella kyrkor, till att helt syssla med en sidoaktivitet (nederst).

En mängd socknar blir ett stift. Dessa leds av en biskop och har sin hemvist i en katedral. Dessa är några av de mest imponerande byggnaderna i världen.

En präst som utmärkt sig genom sin tjänstgöring och sin erfarenhet kan bli hedersutnämnd till Prelat. Prelater är fortfarande präster och ska tjänstgöra som sådana, men är påtänkta som kandidater till att bli biskopar.

Kyrkan styrs administrativt ytterst av Kardinalerna. Dessa är föredetta biskopar som avsagt sig ansvaret för folkens religiösa vägledning för att istället vägleda själva kyrkan. De har den “politiska makten inom kyrkan”, och utser prelater, tillsätter biskopar och väljer också den högsta ledaren som kallas Apostel.

Aposteln, sedan många år tillbaka Hennes Helighet Ordona Faix, är den högste av biskoparna och och ytterst ansvarig för de tillresta folken inför gudarna. Aposteln är den enda biskop som saknar stift. För ungefär hundra år sedan togs beslut om att aposteln inte längre skulle vara bosatt på en speciell plats, då detta länge orsakat politiska problem som inte kunnat lösas. Lösningen blev att aposteln är permanent bosatt till havs, ombord på skeppet Lohra Katedral. Det anses lämpligt att skeppet är det största och mest påkostade i världen, och det vållar stor uppståndelse när det anlägger hamn under sin konstanta världsturné.

Vägen till präst.

Prästen har ansvar för sin församlings religiösa lära, och genomför ceremonier.

Aspirerande präster söker upp en präst och blir bedömda av denne. Om aspiranten anses lämplig undervisas den en tid, och ges sedan titeln Akolyt.

Akolyten ger sig sedan ut för att sprida vad hen lärt sig och ha en god inverkan på världen i sin gud eller i gudarnas namn. Denna mission pågår tills akolyten mottar ett tecken på att gärningen är genomförd, vilket oftast tar flera år. När det är gjort återvänder akolyten och deltar i kyrkans verksamhet under en tid igen, tills prästen sätter sitt namn på att hen är lämplig att själv leda en församling.

Församlingsakolyten väljer nu att antingen kvarstanna och assistera där hen tränats, eller att söka tjänst som präst i en församling som eftersöker en sådan. Uppstigandet till präst sker när församlingen erkänner akolyten som värdig att bli deras församlingspräst. En präst som tidigare antagits av en församling kan tekniskt kalla sig församlingspräst redan från dag ett, men i praktiken brukar de flesta invänta och respektera församlingens godkännande.

Resande Präster är sådana som tjänstgjort som präster i en församling, men nu inte längre gör detta. Dessa kan antingen resa runt liknande hur akolyter gör, eller specifikt resa mellan församlingar för att kvalitetskontrollera kollegor och handleda församlingsakolyter. Präster som arbetar som religiösa rådgivare, till exempel i en uppsatt familj, är också tekniskt Resande även fast de kanske aldrig rör sig.

Församlingar, kyrkor och präster dedikerade till en särskild gud.

Eber: Fungerar ofta också som något av folkskola och ibland också som bibliotek. Sannolikt en välutbildad församling.

Garesh: Fungerar ofta mer utsträckt moraliskt vägledande än övrig kyrka redan gör, och ger råd om fler rent världsliga frågor. Något mer teologi.

Kalderan: Ofta stor andel fä i församlingen, och bedriver ofta respektfulla studier av hur den gamla tron artade sig.

Mavara: Liknande Eber men med fokus på ingenjörskonst, arkitektur, hantverk, ekonomi och handel.

Nemeliya: Hälften kyrka, hälften krigsakademi.

Quen: Bedriver ofta astronomistudier, och studier av väder och vindar. Ett fåtal har magiska inslag.

Rin: Ofta särskilt kompetenta inom sjukvård, med olika grad av praktik. Tillhåll för estetiska drag. Ibland samarbeten med barnhem, eller egen verksamhet. Minst militanta i världen.

ValagArdo: I folkmun betyder “att tillbe ValagArdo” att man dricker och ljuger med sina vänner på t.ex. värdshuset eller i en jaktstuga. Tempel till ValagArdo är inte värdshus, men har en större tolerans än andra inför folkets laster och behov för att orka fortsätta prestera. Något högre frekvens av läkemedels- och drogkunniga i församlingen.

Vorog: Håller på med psykisk ohälsa, sorghantering, meditation och mental rehabilitering. Ofta något av en “retreat”-utformning. Att “vända sig till Vorog” betyder att ta tid för sig själv i tystnad och stillhet, med eller utan faktiskt bön till guden.