Karaktärer

För att komma till NPC-galleriet, klicka här.

Spelargruppen består av följande karaktärer.

Eskil Borvang

Kort beskrivning

Eskil är en dvärg från Livfolden i 60-årsåldern. I jämförelse med mänskligt åldrande liknar han en människa i sena 40-årsåldern. Han har kolsvart hår och skägg. När tillfälle ges är båda vältrimmade, kammade och oljade. Håret kammat bakåt och skägget tätt och fylligt, men för en dvärg inte särskilt långt. Grå ögon under mörka skarpa ögonbryn. Ögonen är klara och vakna och ger ett mer ungdomligt intryck än resten av hans yttre. De möter andras blickar och dröjer sig granskande kvar. Eskil har ett reserverat minspel.

Med dvärgiska mått är han av medellängd (140cm) och normal kroppsbyggnad men ger ett påtagligt intryck av att vara väldigt fysisk.

Eskils hållning är rakryggad och avslappnad, han rör sig bestämt med tyngd i stegen. På resande fot bär han yllekläder, rejäla skor, en långärmad ringbrynja som når ner till låren och en tjock mantel. Några små broderier pryder plaggen. Allt är tydligt använt men välgjort och av god kvalitet.

Lång beskrivning

Eskil är en dvärg från Livfolden i 60-årsåldern. I jämförelse med mänskligt åldrande liknar han en människa i sena 40-årsåldern. Han har kolsvart hår och skägg. När tillfälle ges är båda vältrimmade, kammade och oljade. Håret kammat bakåt och skägget tätt och fylligt, men för en dvärg inte särskilt långt. Eskil har ett reserverat minspel som består av rynkad panna och blickar snarare än tappade hakor och leenden som visar tänder. Grå ögon under mörka skarpa ögonbryn. Ögonen är klara och vakna och ger ett mer ungdomligt intryck än resten av hans yttre. De möter andras blickar och dröjer sig granskande kvar.

Eskil visar sig sällan uppjagad och kan ibland uppfattas saktmodig, då han gärna tänker färdigt innan kroppsspråk och miner visar någon reaktion. För den som umgås närmare med honom märks tydlig skillnad på hans sätt när han är avslappnad och tillbakalutad jämfört med när blicken skärps och ögonen blir vaksamma.

Med dvärgiska mått är han av medellängd (140cm) och normal kroppsbyggnad men ger ett påtagligt intryck av att vara väldigt fysisk. Uthållig snarare än explosiv. Seniga underarmar och ett handslag som är fast utan att spännas. En lugn djup andning, även vid fysisk ansträngning. Hy som är frisk och lätt väderbiten, solbränd efter att ha vistats utomhus. Eskils hållning är rakryggad och avslappnad, han rör sig bestämt med tyngd i stegen.

Ett vänligt öga kan ana ett gott självförtroende som kommer av erfarenhet, tillit till sin förmåga och hög börd. En mer kritisk blick ser honom snarare som självgod, avmätt och nedlåtande – kanske till och med dömande.

Kläderna varierar. På vägen bär han yllekläder, rejäla skor, en långärmad ringbrynja som når ner till låren och en tjock mantel. Några små broderier pryder plaggen. Allt är tydligt använt men välgjort och av god kvalitet.

Rustad för strid tillkommer hjälm, en liten rundsköld, hjälmkrossare och stridsyxa. Rustning och vapen är av tydlig dvärgisk tillverkning med ett fåtal diskreta utsmyckningar. En kunnig betraktare ser att det är dyrbara föremål; övrig utrustning är enkel i jämförelse.

När Eskil inte är ute på vägarna bär han en tung påkostad överrock utanpå brynjan. Fäst i kläderna finns alltid ett spänne med Mavaras gyllene spinnrock. Oftast syns även någonstans klanen Borvangs märke och rödbruna färg. På fingrarna sitter en tydlig vigselring i guld och ett par andra ringar. Om kläderna är öppna i halsen syns en halskedja där hälften av länkarna är blankt polerat stål och hälften svarta som obehandlat smidesjärn. För er som sett Eskil vid lättare klädsel har kedjan ett hängsmycke i form av en klocka.

Öppen bakgrund

Eskil är en del av klanen Borvang och bor i klanens hemområde, Timmerdalen i nordvästra Livfolden. Klan Borvang svär trohet till Aske och de i sin tur till Falim, den största av de fria dvärgklanerna i Livfolden. Eskil är gift med Jofrid och har två barn. Eskil är soldat och för tillfället på kontrakt, i normala fall arbetar han åt sin ätt.

Gruppen känner till

Eskils mor är tremänning med Borvangs kvinnliga Bann Bodil. Det vill säga en avlägsen del av ätten. Eskil och Jofrids barn heter Alfrida (12) och Torvald (8).

Eskil har tjänstgjort som gränsvakt och gjort patruller åt söder och öster i bergen där det finns gråfolk, halvjättar och illkritter. Han har varit befäl för mindre styrkor om kompanis storlek.

Han har varit på uppdrag till andra klaner och även till mänskliga hus som en del av följen med diplomatiska eller rättsliga uppdrag och därvid besökt bland annat Eiderhamn och Creutzberg. Eskil är ganska insatt i politiken i denna del av kontinenten.

Eskil kan vara stel och svår att småprata med. Stannar eftertänksamt mitt i en mening och väljer sina ord. Bristande förmåga att visa värme och omtanke, även om man ibland kan förstå att den finns där. Generellt tyst och avvaktande, även i ert sällskap som ni inser att han känner sig trygg med. Han fastnar då och då med blicken fäst vid ingenting, uppenbart i tankar och känns lätt vemodig.

Iselin Amsler av Falger

Iselin är en mänsklig ädling, ca 20 år gammal. Hon är kusinbarn på sin mors sida till Bann-paret Haudwig och Wedgal Falger i Bilzern, och barnbarn på sin fars sida till Bann Berthold Olumide till Falger i Creutzburg. Hon är hemmahörande straxt utanför Creutzburg där hon bor med sin familj.

Iselin är ca 180 cm lång. Hon har mörkt höftlångt, vågigt hår och grågröna ögon. Hon har några fräknar på näsan, väldefinierade läppar och en liten grop i hakan.

Det märks på utstrålningen att Iselin är av ädel börd. Hon viker inte undan med blicken på samma sätt som vanligt folk och bär sig på ett sätt som andra kan lägga märke till. Hon är noga med att vara hel och ren och är ofta klädd i utsmyckade metalltrådsbroderade klänningar av fint kläde eller sammet i senaste moderna snitt. Hon bär alltid ett guldhalsband med ett hänge som är stjärnliknande i sin utformning med en lila ametist, om halsen. Hennes “bok” är en besvärjelse-samling klädd i röda läderpärmar som bara hon kan läsa och hennes trollstav är en underarm lång med silverdetaljer och en bärnstenskula i toppen.

Iselin verkar mycket levnadsglad, vetgirig och lättsam till sättet. Hennes intresse skiftar snabbt och humöret följer samma exempel. I och med sin nobla bakgrund är hon van vid att bli bemött med viss respekt. Ibland kan hon bli lite framfusig, men man läser inte av något ont uppsåt, utan hon blir bara så ivrig att hon inte hinner tänka efter. Hon har ett skarpt intellekt, något utöver det vanliga, speciellt om det rör den arkana världen. Hon ses ofta med näsan i en facklitterär bok och håller gärna långa utläggningar om magi.

Dovah Torunsdotter, är det alias som hon tagit sig för att kunna resa mer diskret. Då är hon klädd i “Dovah klänningen” som är en skogsgrön ylle(under)klänning med bortsprättat band. Det syns att tyget är av finare kvalitet utan synligt slitage.

Pål-Albert Östlund

Utseende

Runda snälla gråbruna ögon. Buskiga ögonbryn med decimeterlånga strån. Rynkigt ansikte, som får honom att se äldre ut än hans faktiska ålder. Adoniskt brunt hårsvall, axellångt (tänk filmstjärna, t.ex. Brad Pitt i den där zombiefilmen). Alltid snyggt, obundet av tid och väder (inget morgonrufs här inte!). Hur är det möjligt!?

Manér

Pål-Albert har ett knäpp i steget och ger ifrån ett livskraftigt intryck men är i övrigt stillsam av sig. Förvånansvärt djup röst för sin lilla kroppshydda. Nära till skratt, bär för det mesta ett välmenande och rofyllt leende. När Pål-Albert blir ledsen mojnar hans buskiga bryn och ansiktet tappar många av sina skrattrynkor.

Klädsel & Utrustning

Vitmålad vandringsstav gjord från Pirja-trä och enklare vandringskläder i brunt och vitt. Har med sig officiell klädsel som visar hans fulla ämbete som prelat inom kyrkan. Bär ett böneband som antingen vilar som halsband men lika ofta är i en hand där vana omedvetna rörelser vandrar över träkulorna med sina inristningar för olika böner.

Ger man Pål-Albert en kram så märker man av hans gubbdoft. En gubbdoft ja, men en behaglig jordig sådan. Där finns också en liten frän eller kanske sur underton där också men den överträffas av en behagligare blomdoft – lavendel måhända.

Bakgrund

Pål-Albert håller sin tid som församlingsakolyt och sedermera församlingspräst i Gelderbacka mycket varmt om hjärtat. Pratar också gärna om Irina Blad som numera är biskop i Jarlsberg. Hon har varit en andlig vägledare och är den som hjälpt Pål-Albert att finna kyrkan och har varit ovärderlig i tuffa tider. Att han nu är prelat tillskriver han henne.

Tiden innan kyrkan är han inte lika öppen med men hintar om en äventyrlig ungdom som nu väckts till liv igen sedan han blivit prelat och upplevt ett äventyr eller två ute på vägarna under de senaste åren.

Eneya Tûsheezi

Eneya Tûsheezi är en lokattstabaxi, med tjock brungul och gråspräcklig päls som är gråvit runt halsen. Hon har bärnstensgula ögon, brun nos, svarta fläckar längsmed armar och ben, och svarta örontofsar.

Om hon skulle sträcka ut sig helt är hon ca 150 cm, men med den hållning som kommer naturlig för en tabaxi blir hon ca 135 cm lång.

Hennes kläder är av mongoliskt snitt, vackra men praktiska och som sett många år av bruk. Hon bär en lång och böljande kaftan i mörkblått fint ylle med stora komplexa broderier. Den har en hög V-formad ståkrage och är öppen framtill. Under kaftanen bärs lager på lager av snedskurna plagg i mörka färger. Underst har hon ett par mörkblå pösbyxor. Inga skor.

Över kaftanen bärs en lila vapenrock i råsiden. Den går ut med en lätt spetsig form över axlarna, är öppen framtill, har öppna sidor och når långt ner på benen. Kanterna på vapenrocken är dekorerade med broderier och detaljer i snidat horn. Alltihop hålls ihop av en isblå sjal knuten runt midjan.

Runt halsen hänger ett stort och intrikat halssmycke som täcker hela bröstet. Det består av tio rader av halsband som sammanlänkas via pärlspridare i flera riktningar tills det bildar ett som ett stabilt dekorativt nät. Halsbandet pryds av dekorativa metallstycken, hornsniderier, pärlor i metall, glas och keramik, m.m. Det ser ut att ha byggts på i omgångar. Det är tydligt att pärlspridarna som länkar samman hela smycket är av ett mycket gammalt dvärgiskt snitt, och trots sin storlek och komplexitet ligger det praktiskt taget helt tyst mot kroppen när hon rör sig.

Hon bär inga synliga vapen. Den som är uppmärksam ser dock snabbt att oklippta klor kan skymtas genom pälsen på fingrarna, någonting som är ovanligt bland tabaxi som lever i mänskliga samhällen.

Utspelade karaktärer

“Ella Grönsten”

Ella är en mänsklig kvinna som i normala sammanhang ger intrycket av att vara i övre 20-årsåldern. Det är dock lite svårt att säga, och hennes ögon skvallrar om att hon har betydligt fler år på nacken än så.

Hon är ca 165 cm lång. Hon har långt rött hår, som oftast är uppsatt i flätor. Hon har pigga gröna ögon, blek hy och massor av fräknar i ansiktet. Hon bär enkla kläder, ofta en vadlång grönbrun kaftan med byxor under. Vid vackert väder bär hon ofta en slokhatt för att skydda sig från solen. Det syns tydligt att hon levt ett arbetande liv. Den som sett hennes rygg och armar lär ha observerat att hon har ovanligt många ärr, något som hon gör sitt bästa för att dölja.

Ella utgav sig för att arbeta som tjänstefolk och livnära sig på att ta olika typer av säsongsanställningar, hos alltifrån överklass till hantverkare och marknadsknallar. Hon påstod sig ha haft anställningar i många olika städer och samhällen längsmed nordkusten och i Lejvi på Glimmerö. Hon gav ett artigt men tillbakadraget och lite försiktigt intryck. För den uppmärksamme var det dock tydligt att hon är extremt alert och vaksam, och att hon har mycket tankar som hon allt som oftast håller för sig själv.

Hon bar inga synliga vapen, annat än en mycket simpel brukskniv. Vid skarpa situationer visade hon sig kapabel att kunna använda den offensivt, men också snabbt på att dra fram en mindre hantverkskniv.

När gruppen passerat Bornepasset på väg mot Eiderhamn blev det dock tydligt att “Ella” inte var den hon utgivit sig för att vara. Hon lurade iväg Iselin från lägret sent på natten, trädde ett antimagi-halsband över hennes huvud och satte en dolk mot hennes strupe. De mötte upp en av hennes kumpaner och förde iväg Iselin österut, iväg från gruppen.